Så som man behandlar andra blir man bemött

Hoppa till kommentarer

Såå….tuffa dagar. Jag har ju varit ur form och ganska ledsen självklart. Tackat nej till flera kunder då jag kännt mig nedslagen och lynnig till humöret av det som hänt.

Så var det dags att efter en lång dag i skolan till efter 18 besöka en vän för att få hjälp med att ordna vinterdäck på bilen, rätt mängd glykol till min nyligen utbyta kylare mm. Jag berättade för denne vad som hänt och som den starka personlighet han är sa han: Vi åker till den där killen nu och talar om för honom det inte är okej att luras sådär och förösker få loss lite av det de är skyldiga dig.

Sagt och gjort. Ibland ska man inte planera för mycket antar jag.

Det var som tiden gick i ultrarapid när jag gick över tröskeln till affären. Hjärtat bultade i öronen. Skraj….oh ja. Kommer han o vara på plats? Ska jag möta hans ögon igen? Han var där. Två vänner bredvid- de såg ut att pyssla med bokföring eller liknande. Han vet varför jag är där. Hans läppar fryser stelt och ansiktet är grått. Antipati.

Min vän köper en mindre sak till att börja med och jag tillägger att DU och jag har oklarade affärer med varandra sedan igår. Han försöker med att han inte alls vet vem jag är, inte känner igen mig och att jag ska lämna hans lokal. Annars ska han ringa polisen. Jag tillägger högt och tydligt då att nu är det ju så att jag arbetar som eskort och du och en vän hade mig på besök igår och lurade mig på min ersättning om 3000 kr. Han fortsätter att vidhålla att han inte vet vad jag pratar om- o att han ska ringa polisen och sträcker sig efter telefonen som han löst börjar knappa på innan han lägger ifrån sig den efter några viftningar. Jag säger att så enkelt kommer det inte att bli. Han har kränkt mig och jag vill ha betalt. Det är ju inte bra om jag tvingas jaga honom hemma också så att jag måste berätta för hans fru vad han gjort.

Plötsligt vispar han i luften att han vill prata i utrymmet bakom butiken. Han jag min vän och ytterligare en man som kan översätta följer med. Jag talar om att jag känner mig kränkt och vill ha betalt för de tjänster han nyttjat. Det är ju inte bra om jag ska tvingas ringa hem till honom och berätta…bara för att han inte vill göra rätt för sig. Han menar det var hans kompis som beställt jobbet och att han således ej är skyldig mig pengar- att jag ska prata med kompisen. Då säger jag att din kompis har knappast för avsikt att betala ditt knull med en hora. Det tror jag inte på. Man brukar inte få gratis knull av sina vänner. O vem tror du din fru tror mest på DIG eller MIG? Hans vän menade han nu kände sig kränkt över att jag avslöjat vad som hänt inför hans vänner- hans sexköp. Men det hade aldrig hänt om han inte förnekat vår bekantskap när jag kom över tröskeln. Han visste ju varför jag var där. För att göra upp. Något annat är naivt att tro. Han kunde ha förhindrat mitt raka uttalande. Slutligen kommer de överens med min vän om att 1000 kr ska lämnas till min vän idag. De ringer senare upp och vill kolla att jag verkligen int ekommer ringa hans fru. Betalar han inte förtjänar han egentligen att jag gör det. Svin ska svinaktighet ha. Det är dock inte mitt problem egentligen. Jag skiter högaktningsfullt i om de har ett dåligt äktenskap. Inte mitt problem. Jag vill ha betalt för det jobb jag utfört. Spelar man efter spelreglerna så händer inga oförutsedda tråkigheter. Blåser man folk på pengar kan man generellt räkna med någon form av konsekvenser. Så är det ju alltid. Folk vill ha betalt.

Vi lämnade i alla fall platsen. Vi får se om han presterar under dagen. Hans vän vet jag inte hur jag gör med nu. Min mobil har gått sönder i tekniskt fel o numren kommer jag inte åt- kanske aldrig mer. Den måste in på service. Däremot vet jag var han bor och vad han jobbar med. Ospårbar är han inte. Jag ska fundera om jag ids ägna mig åt någon mer konfrontation. Jag har iaf gjort min statement. Det är inte okej att hoppa på mig. Det känns bra. Jag hoppas det inte blir mer efterverkningar än såhär.

I övrigt vill jag att ni kort ska fira med mig att jag idag har gått ner 10 kg sedan jag började med min viktnedgång den 2 oktober. Nästan exakt en månad sedan. Jag känner knappt igen ansiktet i spegeln. Vem finns där om ytterligare 5-10 kg? När ska man sluta? Vad är lagom…?

9 kommentarer

Under debatt, privat