Bad girl is back…did u miss me?

Hoppa till kommentarer

Hej där på er alla trogna läsare som hittar tillbaks till min galna värld. Välkomna åter.

Som ni säkert sett så tog jag en paus. En ganska lång en på en och en halv månad. Det kanske behövs ibland för att ladda batterier och få nya perspektiv. Kanske för att helt enkelt göra andra saker än att blotta hjärtat här för er i tid och otid. Få vara lite mer privat.

 Jag har fått alla möjliga försök att locka mig tillbaka- mail, sms mm. Tack så väldigt mycket. Det har värmt även om jag sällan gett mig i kast med att besvara dem.

 En el har spekulerat i om jag slutat arbeta. Naturligtvis är inte så fallet. Jag finns precis som vanligt tillgänglig på arbetstelefonen- för det mesta och arbetar på – om än kanske int elika mycket den senaste tiden i offentlighetens ljus. Men januari brukar vara en hyfsat kass månad för eskorter. Folk är lite blasé på att spendera pengar efter alla julhelger och håller kanske en aning extra i plånboken. Som tur är har det iaf inte drabbat mig speciellt hårt. I’ll be fine.

Det största problemet är nog faktiskt inte att det är lite småsnåla tider utan att tjejernas annonsiter krånglar. secretaryacademy.net som är den största ingångsportalen till eskorter i sverige har strul med sina gratistjänster och nästan de enda som annonserar just nu är tjejer från andra länder som befinner sig i sverige för att sälja sex för dyrare pengar än hemma. Secretaryacademy har en forumdel som har varit lite instabil några dygn men som vanligtvis rymmer både höga och låga diskussioner kring prostitution och annat. Där har jag iaf varit aktiv senaste månaden. Ni läsare är givetvis mycket välkomna att komma och delta i diskussionerna. Alla typer av människor är välkomna som håller sig till de regler som finns för forumdelen.

Även eskorts.se verkar lite labil just för ögonblicket…men jag hoppas den hoppar upp igen senare i veckan. Onecenterforumen har nu legat nere sedan årsskiftet och det enda som för ögonblicket tycks fungera är adultforumen. Det är ju tur för oss tjejer. Själv har jag föröskt göra min egen hemsida mer stabil genom att öka på min bandbredd så att sidan inte blir onåbar typ 4-5 sista dagarna varje månad pga för stor trafikmängd. Helt galet. Den ökar faktiskt varje månad trots att informationen där inte uppdateras mer än om vart jag åker…och senast före jul med några nya bilder. Där finns iaf numera ett röstmeddelande i mp3 format på ingångssidan som jag tycker är ett lite ballt grepp. Lite mer personligt. O det enda jag direkt kan konkurrera med är min personlighet. För nej jag är ingen fotomodell. Ser inte så oäven ut, men givetvis finns det snyggare tjejer i unga åldrar i branschen. Jag får hoppas att man ändå med hjärta o hjärna kan hålla sig konkurrenskraftig de närmaste åren. För nej jag har inte för avsikt att sluta i det närmaste. Inte alls.

Semestern till thailand var underbar. Vilket folk och vilken natur. Otroligt. Det finns självklart mkt att berätta kring denna helt outstanding upplevelse. Nyårsfirandet med inhemska folket på en strandpromenad…gåvorna jag fick påväg mot flygplatsen av mina nya vänner. Mitt eget nyårsfirande med bästa vänner från Sverige som jag mötte en kort stund före tolvslaget och som räddade kvällen. Badandet i havet. FantasSea…tigerungen i mitt knä..alla matupplevelser. Dofterna, ljudet…nattlivet, ladyboys! Ja huvudet gick runt. Värmen var oväntat skön och jag trivdes förvånansvärt bra. Jag tror det väckte en resnerv i mig.

Sedan har min relation till Marty fördjupats under den här tiden. Det är kanske den största händelsen. Det är märkligt hur både Ez , Blackman och Erik kommit att höra av sig nu när jag är upptagen. Jag  vandrade i gråzonen men har bestämt mig för att ge Marty en chans. Ez påstår tom att han är kär och inte kan förstå hur jag kan vända ryggen till honom nu. Klart det svider lite, men jag har verkligen svårt att tro på att hans känslor existerar och är äkta. Det som kunde ha blivit århundradets kärlekshistoria med Ez som jag var så otroligt kär i blev nog mest en grå pannkaka. Hur gick det till? Tilliten finns inte där helt enkelt. Hur bygger man åter sådant som krossats?

O nej himlen är inte helt molnfri med Marty- men jag är överlag lyckligare och mer harmonisk än jag varit på länge. Kanske man vågar tro på det goda ändå? Marty är på ett sätt inte alls min typ….men jag försöker att överbygga dessa inskränkta mentala bilder man samlat på sig. Jag hoppas jag kommer lyckas. För en gångs skull känns det som att det är okej att planera veckoslut o semester framåt i tiden med någon som uppskattar det. Det är en fantastisk känsla. Att vara genuint omtyckt. En känsla jag unnar alla att få uppleva. Det är smått overkligt. Kanske tror jag inte ens riktigt på det. Det enda jag önskar därtill är att jag kunde få vara exakt så galet kär som jag har en tendens att kunna bli. Riktigt så är det ju inte. Kan det bero på att han inte är en skitstövel? Är det svårare att falla hårt för de snälla killarna? O det är en sådan ironi. För Marty själv brukar vara en hal jävel när det kommer till brudar- hålla sig undan bäst han kan. Men nu är tydligen allt förändrat. Han kan inte tänka sig att han skulle kunna tycka om mig mindre för något- o jag bara väntar på att han en dag ska säga att känslan gått över. Så otroligt svårt o lita på det som är bra. Kanske även svårt och öppna mig då jag är rädd att bli sårad igen. Som vanligt.

Det hela tål att fundera på. Talar Ez sanning känns det ju sådär att ha krossat hans hjärta…verkligen….men jag kanske bör hålla i minnet även mitt varit krossat.

Det bästa just nu i mitt liv är att det inte finns några stora konfliktsituationer. Skolan är okej-jobbet är okej- Marty okej- vänner okej och föräldrar okej….i vanliga fall är det smått katastrof o försöka trycka in alltihop….jag är rädd att jag kommer sakna mer destruktivt kaos som jag är expert på att leva. Kan jag vara den goda flickvännen? Jag som har rumlat om som satan ett par år- kan jag vara monogam med mindre än att jag är blint kär? Jag är rädd att komma att göra Marty besviken på mig eftersom jag inte har så mkt spärrar när det kommer till det fysiska.. Det är mest en grej. Galen är jag. Jag hoppas det löser sig. De svåraste fällorna är självklart de älskare jag haft senast i höstas och som fortfarande hyser ömsesidig attraktion. O jag avskyr när de säger de saknar mig och vill ha mig. Klart man blir aningen frestad när ens högsta önskan en gång var att bli sedd av dessa personer. Gör det mig ond? Som onda dockan? Jag har det skitbra. En underbar kille som tycker om mig otroligt mkt. Kan det inte bara vara nog? Jag försöker få det att vara nog…

men händelser kan få bubblan att spricka…som när Marty nu söp sig smått redlös och jag tappar respekten för en stund..känner mig obekväm och pinsamt utsatt….då blir jag tveksam igen….Är det vad jag vill ha? Nej inte på det sättet. Det måste verkligen vara så bra det bara kan för att jag ska vilja spela spelet. Är det fel på mig då? Jag vill ju ha det bästa. Av alla världar.

Vi får jobba på det mer helt enkelt. Jag vill få det att fungera för det känns som han är det bästa som hänt mig på mkt mkt länge…egentligen. Genuint snäll, inte ett uns av förberåelser mm…

Jag fyller år på torsdag….jag har ingen direkt lust att fira. Undrar varför. Jag har lite åldersnojja har jag kommit på. Vill inte bli äldre i förhållande till allt jag inte åstadkommit och ett steg närmare döden.  Ibland har jag nästan som dödsångest. Tänk om jag dör och inte får uppleva mer av livet? Då får jag nästan panik. Känner andra så också ibland? Att man är som en kassett som spelas och en dag tar bandet bara slut om det inte gått sönder innan av en ödets grymma nyck. Jag älskar helt enkelt livet.

Jag funderar på om jag ska unna mig att köpa ett wii i födelsedagspresent. Det är faktiskt ingen som frågat mig vad jag önskar mig. Det är också ett mått på att jag börjar bli gammal. Ingen som bryr sig direkt…inte jag själv heller på sätt och vis för jag känner mig så krävande om jag ber om uppmärksamhet. Även om jag kan älska att sola mig i den så känns det så egoistiskt att vilja ha något. Egentligen kanske jag inte riktigt har råd med ett wii. Det är räkningar för en halv månad. Men ändå. Det är säkert riktigt roligt. Just nu kommer jag inte heller på något annat som jag vill ha…nåja…förutom den där bärbara datorn jag suktat efter i tid och evighet. Den börjar kännas som en dröm.

Är det fult o vilja ha saker? Kärlek och prylar?

14 kommentarer

Under privat