Att vara sin egen tereaput

Hoppa till kommentarer

Jag har ett flertal ggr under åren sökt hjälp hos vården när minta tankar hotat att växa mig ur huvudet och komsumera min vardag. De är hur somhelst mycket dåliga på att ta hand om horor. Varje kommun borde ha  fasta nyckelpersoner som arbetar under sekretess för personer som arbetar som sexsäljare. En polis, en allmänläkare och gynekolog, en psykolog och en socialassistent. Inte för att diarieföra prostituerade utan för att helt enkelt skapa någon erfarenhet att luta sig mot och inte vara så pinsamt handfallna när ärenden dyker upp.

 Men det var inte exakt detta min blogg skulle handla om idag. Utan om gemenskap, värme och ljus – men framförallt tryggheten i gemenskap och arbetskamrater. Känslan av att bemästra situationer man hamnar eller kommer att hamna i.

Jag har förmånen att idag ha nära vänner som har samma sysselsättning som jag. Jag kan alltid ringa dem. Dygnet runt om så krävs. Jag kan landa på deras tröskel mitt i natten. Jag vet att jag är välkommen. Att de kommer lyssna och stödja vad som än må ha hänt. Ingen annan människa än de som själva säljer kan förstå eller utgöra samma typ av stöd eller känslomässiga bollplank. För ingen annan kan förstå exakt vad man pratar om.

 Nackdelen är man behöver köra flera timmar för att nå dessa nyckelpersoner. Klart det kan vara tufft- men när nöden kräver skiter man i vilket.

Jag tänker på alla de ensamma kvinnor och män som säljer sex och som inte har ett sådant tursamt nätverk ja fått. Inte ensamma i rent fysisk mening..men i själen med sina funderingar som inte går att dela med den vanliga, pojkvännen- familjen och vännerna. För många sexsäljare lever ett dubbelliv. Ett liv där eskortandet och det vanliga inte mötas mer än i själen och i ett svårförklarat telefonsamtal på släktmiddagen. En del klarar det utmärkt..en del känner sig ensamma vars gemenskap enbart består i luftningar av tankar i forum på internet. Jag menar på intet sätt att dessa människor är offer. Jag menar att jag själv fått en högre kvalité och förmåga att hantera inre funderingar sedan jag skapat ett socialt nätverk i branschen med irl vänner. Man kan prata om saker man inte kan prata om med andra. Saker man även vill bespara andra. Saker som psykologen kliar sig bekymrat i pannan om och inte kan ge några vettiga tips. Mer än de som faller in i den gängse normen. Stigmatiseringen.

Jag önskar att vi horor kunde vara vänner. Men så enkelt är det inte. Vi kan möjligtvis komma att respektera varandras olikheter- för lika det är vi inte. Möjligtvis till en del av våra erfarenheter…men tolkningarna av dem är inte densamma. Våra bakgrunder och skäl till eskortande otroligt olika. Men klart att bland många eskorter kan alla hitta en frände. Det är jag övertygad om. Några som kommer att gilla varandra till att viljas träffas ensamma….prata i telefon mm. Denna kontakt är oerhört värdefull när det inte fins några samhällsmekanismer eller fackförbund som skyddar oss.

Jag måste själv skapa förutsättningarna för mitt själsliv att må bra. Jag måste själv tillgodose min trygghet när jag är ute på uppdrag. I grund och botten kan jag bara lita på mig själv, men jag kan få stöd på vägen av andra.

 Jag vill i vår anordna en weekend för sexsäljare. En övernattning-alternativt två. En dags självförsvar och en dag samtal. Om vår syn på lagstiftningen- hur den påverkar oss- är vi eniga eller djupt splittrade?..hur vi kan samarbeta för att skydda varandra innan vi möter de värsta kunderna? Vad kan vi göra för varandra när vi mött kunder som gjort oss illa? Vi passar så lagom in på kvinnojourerna. Det vet jag redan. I verkligheten finns vi inte. Vi passar inte in. Men vad kan vi göra för oss själva? Hur ser vi på konkurransen mellan oss? Prissättning? Det är svåra frågor….men under ytan ligger de där… Hur ska man lösa konflikter? Många bråk kan gå offentliga… Vad händer när vi vet en stammis går till en annan? Sådana frågeställningar är naturligtvis svåra….o kanske inte aktuellt för en första träff…..men jag tror det är värdefullt att prata om både rivalitet och vänskap. Om vanligt liv. Hur man får allt att funka.

 Är det några av er tjejer som vill följa med?

16 kommentarer

Under debatt