Är det så att en lidande människa som upplever mycket ångest, grubblerier och allmänna svårigheter har lättare att förmedla konstnärligt djup än den som som är lycklig och smått bekymmersfri i jämförelse?
Jag oroar mig över att min litterära skrivförmåga har förlorat sin skärpa och charm med större sinnesro. Att magin är förstörd. Det som var mystiskt likt trollsländan som svävar över vattnet i solnedgången nu endast är en död mask på ett soldränkt plåttak. Tom och ekande. Lidelselös. Många hävdar att ur smärta föds sann konst. Jag är till stor del beredd att hålla med. Kan man inte plocka fram de starkaste och mest förödande känslorna så blir det svårare att förmedla sitt budskap. Till och med svårt att läsa det ur hjärtat. Var finns berättelserna, var finns kärnan i varelsen?
Jag vill väldigt gärna skriva den där boken jag har funderat på- och jag kan ta mig tid under sommarmånaderna att få ihop ett första utkast. Men kommer det bli läsvärt- går det ens att publicera. Skriver jag för mig eller dig därute? Vad vill man veta och höra till skillnad från vad jag vill berätta? Det är inte lätt att realisera sina drömmar.
Skulle du köpa min bok?
Idag önskar jag lite att jag såg ut som Angelina Jolie…hon är så vansinnigt snygg och het att världen ligger för hennes fötter. .. Orealistiskt – javisst…men alla har vi små hemliga drömmar som är omöjliga att uppnå…frågan är vilka man kan uppfylla.
6 kommentarer
april 2, 2007 kl 4:20 e m
Tror det är som du säger. Jag ville under en period bli en grym på skateboard, men blev halvbra och vann några lokala tävlingar, därefter ville jag bli grym på att spela gitarr, men var för talanglös och lat och blev bara en medioker gitarrspelare med halvdåligt tonöra.
Nåväl, att försöka göra saker man vill bli världsbäst på tycker jag är bra sen om man blir världssämst, ptja då är det väl så..
Att skriva en bok kan säkert vara bedrövligt, om den inte blir publicerad, vilket mindre än 1% blir. Men vafan, då har man ju iaf prövat. Det är ju ännu mer bedrövligt att aldrig ens ha testat.
Vissa människor är bara råbegåvade eller ruskigt viljestarka och blir grymma på vad de nu företar sig. Jag tror inte man behöver lida men samtidigt ligger det något i att människor som går igenom svåra perioder lättare kan få ur sig saker som känns genuint äkta.
Lidande utan begåvning= bitter, tjurig misslyckad gubbdjävel som slår sina barn.
Bara begåvning= gör man något annat, glider runt i en lyxig båt, sippar champagne, och har gott om cash.
Lidande + begåvning = stor konstnärlig talang.
Den här kommentaren är en blandning av varesig lidande eller begåvning ,thats for sure. hehe
Jag tror fö att sådant släpper när man blir förälder. Jag har ingen supertalang, vad jag märkt, men är en jättebra pappa, och det räcker med det. Allt annat kommer på andra plats.
Angelina Jolie är inte så pjåkig,
Ha det bra vännen
april 3, 2007 kl 5:06 e m
jag tror inte man behöver lida för att skapa konst däremot tror jag många kreativa människor är känsligare För vad som händer i omgivning plus att ha en förmåga att förmedla det på ett intressant sätt…
Bra skrivet för övrigt….
april 11, 2007 kl 9:41 e m
Hmm.. är det bara jag som inte tycker Angelina är snygg?
Kul att du är tillbaka. Tittar in och läser ibland, vet inte varför egentligen, men jag tror det är för att jag uppskattar ditt sätt att skriva.
april 16, 2007 kl 7:30 e m
Det var länge sedan någon satte ord på många av de tankar som jag bär. Du tar upp ämnen och funderingar som jag också grubblar över. Jag uppmuntrar dig till att skriva din bok, och jag lovar att den kommer att bli kanonbra! Jag skall köpa den direkt!
Sänder kärlek till dig! Jag kommer att läsa din blogg
i forts.
april 17, 2007 kl 5:38 e m
Jag skulle köpa boken direkt! Kram!
juli 21, 2009 kl 9:48 e m
Jag tror att det finns en länk mellan att vara nära galenskap och att leva nära livet. Att inte vara skyddad av diverse försvar. En känslighet och en lyhördhet att se sådant som ingen annan ser. Kanske behöver man vända sin känslighet utåt genom att skapa så att den inte vänds inåt och river hål i dig/äter upp det fina i dig. Jag upplever dig ha en ärlighet, en känslighet och en mänsklighet som ingen kan ta ifrån dig men det handlar nog också om att rikta den rätt. Slå inte på dig själv. Vänd lidandet till uttryck istället. skriv boken!