Jag har en tendens att röra mig i vissa mönster när jag befinner mig på nätet. Jag antar att vi alla har våra favoritsidor. Ibland glömmer jag tom bort att jag redan kollat tidigare samma dag, det är som en vana att gå in på sidorna i ett visst mönster:
www.aftonbladet.se, www.expressen.se, min mail-gästbok-inloggade på msn, eskortforum som SA och Rosa rummet, www.blocket.se och allt fler gånger på senare tid; Isabella i Lunds blogg. Eller som hon är mer bekant i eskortkretsar SQK. En tid så tror jag att många fick andnöd i att följa med i hennes långa inlägg på våra egna forum. En dag blev hon bannad från SA då hon ifrågasatte deras arbete mot trafficking i mer oförtäckta ordalag. Sedan dess har hon flitit och ihärdigt bloggat och bevakat prostitutionsdebatten i Sverige- kanske på alla våra vägnar. På ett beundransvärt vis må sägas. Själv hade jag nog tröttnat efter en halv dag och jag vill ge en eloge till en kvinna som ens orkar bemöta, leta upp och läsa det som skrivs om oss och vilka motioner och artiklar som publiceras angående prostitution. Jag kan nu själv uppdatera mig så smått om vad som händer- men samtidigt många gånger förfasas över alla tokiga idéer som dessa rabiata sk feminister kommer på… skärpta straff, häxbål och förföljelse.
Hur vore det om prostitutionsmotståndare inriktade sig på en nationell jourtelefon med en mobil och statlig hjälp och serviceorganisation för de prostituerade tjejer som mår dåligt i Sverige? Varför börjar man alltid i fel ände? Det är i 99% storstäderna som får alla kommunala resurser till dessa frågor. I övriga landet räknas väl en bordellrazzia av polisen som kontinuerliga hjälpinsatser. Vad en del människor är sjuka i huvudet.
Prostitution finns i anknytning till varenda fattiga bostadsområde i Sverige, till varje högskola med studenter, till varje krog där man kan hitta det minsta spår av drognyttjande. Klart det finns tjejer som mår dåligt- men de sitter inte och debatterar i media. Såklart. Samtidigt är dessa inte riktiga prostituterade i min mening som sålt sex vid ett fåtal tillfällen för att lösa en ekonomisk svacka- utan tjejer på glid som utnyttjas av män i deras närhet som fattar de är i behov av pengar. Speciellt i krogmiljöer. De har inte av fullt eget val valt att sälja sex utan kännt sig tvingade utifrån ekonomiska begränsningar lämna sin kropp i pant en stund för att lösa sina skulder eller betala hyra och mat. En prostituerad kvinna är för mig en kvinna som på eget bevåg och utan yttre tvång valt en livsstil där hon säljer sex för pengar- och detta kontinuerligt under en längre tid. Att belägga unga tjejer med epitetet hora för att de ett fåtal ggr fått pengar för sex är en mycket stark och smutsig stämpel som är svår att bära. Framförallt svårt att relatera till för tjejerna som ingalunda satt det i system. Kanske den utomstående tycker att det är självbedrägeri….men den vet inte hur laddade ord kan vara för själen. Många av dessa tjejer kan säkerligen hantera sexet de haft OCH pengarna de fick, men inte skuldbördan som läggs på deras axlar. Det är viktigt att inte sortera in människor i fyrkantiga fack som de inte kan påverka själva.
När jag var yngre…så bar jag också den där tunga manteln. Vid mina första prostitutionstillfällen. Den var jävligt tung att bära. Jag är en tjej med hög moral och stort hjärta…klart att självbilden tar stryk när man plötsligt ska identifieras som prostituerad eller hora. Jag tycker det är ord man ska undvika i kontakt med unga tjejer som sålt sex eller andra kvinnor som provat och funnit sig mått dåligt. Det är inte en handling för alla. Det är både tufft och svårt många gånger. Det är inte fullt naturligt sex alla gånger utan självklart krävs det av tjejen som tillhandahåller tjänsten ett visst mått av skådespeleri och stor distans till sig själv, kunden och handlingen. Många klarar inte det likväl som att alla inte klarar att vara otrogna, stå på scen, hålla tal eller att ljuga utan att börja svettas och få ångest. Vi är olika.
Människor som provat på prostitution och funnit att de mår dåligt av att utföra handlingen ska självklart få hjälp att ta sig ur denna formen av sätt att tjäna pengar. Konkreta handlingsprogram där behandlingsprogram vid missbruk, terapi, ekonomiskt stöd, skuldsanering, hjälp att upprätthålla kontakt med familj och eventuella barn samt andra närstående, hjälp med bostad och eventuellt hjälp till nystart på annan ort om så krävs och hjälp med utbildning eller annat vanligt arbete beroende på behov för att sörja för en långsiktig lösning på ekonomiska behov. Varför ska det vara så svårt när vi har ett Sverige byggt av bidrags- Persson himself? Vem missunnar en tjej på glid som mår dåligt över att hon säljer sexuella tjänster från att ha ett anständigt liv?
Vem bryr sig egentligen om om den som mår bra av att tillhandahålla sexuella tjänster gör det i lugn och ro och under ordnade former? Vi bortser här från den inkompetenta lagstiftningen angående registrering av eget företag för prostitutionsutövande i förhållande till vår skattelagstiftning. Regering och riksdag på crack säger jag….
I Sverige är vi väldigt stolta över våra sociala skyddsnät som ska skydda alla medborgare från att leva i en alltför utsatt situation. Hade dörrarna varit öppna på ett tidigare stadium för de tjejer som mår dåligt hade flertalet sannolikt aldrig ens provat att prostituera sig. Prostitution är inget ensamstående väsen som en drog- det är i många fall en konsekvens av ett samhälle där man kan trilla mellan stolarna och hjälpen att få är för långt borta. Självklart finns det även utövare som från början klarar handlingen galant och även de som genom tillvänjning vant sig- såsom med vilken krävande handling som helst. Men det kommer aldrig att vara ett universalverktyg för unga män och kvinnor att ta till om pengarna av någon anledning tryter. Många kommer må dåligt om det inte upplevs att det finns andra val att göra och hjälp att få. Det är där svenska samhället kan anses ha en viktig stödjande funktion. Likväl som för den som helt slitit ut sin rygg inom vården eller som lider av psykisk sjukdom eller fattigdom i stort.
Prostitution ska inte glorifieras- men kan inte förbjudas då det finns de som klarar det utmärkt och tänder på det- som väljer att leva så för att det framstår som bättre än andra livsstilar. Det är en människas fria val att använda sin kropp till det hantverk den trivs med så länge som det inte skadar andra. Däremot ska det finnas hjälp för den som tvingas in i eller misslett sig själv att tro kunna hantera säljandet av sexuella tjänster.
Mer rutinerade prostituerade avråder i princip alltid nya tjejer från att ge sig in i branschen. Inte för att undvika konkurrans- utan för att det kräver ett huvud och ryggrad av stål. Det ska inte vara en lösning på ett trivialt ekonomiskt problem eller en skuldsituation utan att det finns en dragning till den sexuella handlingen som sådan. En prostituerad måste kunna hitta tändning i att ha sex med en främling, uppskatta intim kontakt och samtal med utomstående, älska att träffa nya människor och vara halv tereaput, vara mycket social och finna tjusning i objektifierande sex och förförelse. Prostituerade blir som kändisar i sin egen värld. Ikoner. Man måste kunna skilja på denna värld och den verkliga som man lever sitt huvudsakliga liv i. Det liv som varar bortom prostitutionen med familjebildning mm. Det kräver en vuxen kvinna.
Uppskattningsvis tror jag 40% som provar har förutsättning att klara ett rimligt förhållningssätt till sin roll som hora. Många har någon slags ihopblandning med sitt privata kärleksliv där de menar att perioder som de säljer sex kan de inte ha en privat relation- något som för mig personligen är ett tecken på viss avsaknad av distans. Visserligen tror jag eskortande kan vara en nästan ren sexuell handling och kick som ersätter ett annat privat kärleksliv för en del tjejer. Jag gillar kicken, men anser inte det är uteslutet att leva ett privat givande sex och kärleksliv parallellt. För mig är det inte otrohet. Jag tillhandahåller en tjänst i utbyte mot pengar. Som vilket arbete som helst även om jag verkligen tycker min hobby är väldigt kul. Det är inte fel att tycka sitt jobb är roligt. Otrohet är något som för mig bygger på känslomässig anknytning till en människa som även denna smått lever i en illusion om att det kan vara mer än bara sex inblandat.
Min partner accepterar det jag gör- men delar inte fullt min syn på otrohet. Med tiden kanske han lär sig förstå fullt ut vad jag menar. När man väljer att ha privat sex med någon annan är det givetvis rent otroget om min partner anser det. Otrohet är där ens partners gräns går. Inget annat. Utomstående kan inte pådyvla en modern människa någon sanning om värdet av en relation.
Jag har idag uttalat ett konsekvent- mitt arbete är inte otrohet. Och delar endast min tillvaro med partner som är beredd att acceptera min syn och leva därefter. Jag är smått villkorslös på denna front även om det kan kosta mig innerliga relationer och andra ömhetsbetygelser som förlovning och äktenskap. För de senare är jag antagligen beredd att byta ut en i övrigt fungerande relation på sikt då dessa flickdrömmar betyder mycket för mig.
Jag kommer inte låta någon man eller annan människa bestämma över mitt liv utöver det jag är villig att kompromissa för husfriden. Någonstans går gränsen för hur mycket man kan förändra en människa. Och min botten är väldigt vid och vidsynt. Jag vägrar låta den stängas in och mina vingar fullt klippas i konformitetens tecken. Jag är inte född att gå i ledband. Jag blir fullkomligt rasande när man försöker göra mig till något jag inte är. Jag anser mig inte vara otrogen på något vis genom mitt arbete. Även om det är partnern som bestämmer vad otrohet är så kan jag inte ha en partner som inte delar mitt synsätt. Kompromissandet går inte så långt i jakten på den konforma lyckan. Jag känner mig värdefull i mitt värv. Kan en partner ersätta detta? Jag tror inte det. Inte ersätta. Kanske erbjuda något annat.
Problematiken med ett förhållande berör inte i verkligheten enbart frågan om otrohetens varande eller själens delande….utan om säkerheten vid utövandet av arbetet. Jag försöker förklara att alla sysselsättningar har en smått omätbar riskbild som byggs upp från vårt inre och yttre händelser. Likväl sker vanliga olyckor i trafiken var dag. Lever gör man nu och idag och man får ta vara på det som finns nu och inte i framtiden. Livet kommer inte tillbaka. Var dag som går är en till historien. Det är vi själva som fyller dem med glädje eller sorg beroende på vårt synsätt.
Jag blir sorgsen när man särbehandlar mig utifrån mitt eskortande. Jag är inte dysfunktionell. Jag känner lever och älskar precis som andra. Vill ha det alla andra har- och oftast lite till. Jag vill aldrig bli vingklippt och helt tam- men jag har heller ingen önskan om att göra min partner medvetet illa.
En gång trodde jag att jag skulle kunna få alla drömmar uppfyllda- numera tvekar jag var och varannan dag trots ett på det stora hela lyckligt förhållande. Kanske ingen man förmår att ge villkorslöst? Kanske tror jag för mycket om livet…och har för lite verklighetsförankring.
Jag har fortfarande inte bestämt om jag kan kompromissa så på mina drömmar till förmån för någon annans välbefinnande. Jag blev fruktansvärt sårad och slickar i hemlighet på skadan. Hur länge kan jag leva med ihåliga drömmar? Tänk om de aldrig går i uppfyllelse? Varför ska jag leva med sämre band än andra för jag är eskort när jag själv gett mig sådan frihet? Får någon ta drömmarna från mig? Hur viktiga är de för mig?
Älskar man mig då? Det är en kärlek jag inte förstår eller kan tolka.
I vardagen är väl det mesta bra…men utan drömmarna förlorar den rosenskimret.
30 kommentarer
april 6, 2007 kl 5:24 e m
Jag skulle nog ha rätt svårt för att leva med en prostituerad, inte av svartsjuka eller något sådant, utan just risken att något skulle hända skulle vara svår att kunna hantera.
Jag tror inte horande behöver vara så dåligt yrke, oavsett om det är en kille eller tjej som utövar det, om det inte vore för att de flesta såg ner på och föraktade vad man gjorde. Det är nog tyngre att bära än att det säkerligen kan vara vidrigt titt som tätt. Om man känner sig äcklad av det + att man känner sig äcklad av sig själv för att alla föraktar en, tja då tar nog psyket horribelt med spö.
De flesta förhållanden blir inte som man drömt om. Det finns alltid småsaker som man känner sig missnöjd med. Många ggr när man är i ett förhållande tänker man på saker man tycker är dåligt. Men från sekund 1 när förhållandet är slut, ja då tänker man tillbaka på de bra sakerna. Samma sak med lumpen för de flesta killar. När man väl gör det kan det suga rätt ordentligt, men nu, tio år senare så kommer man bara ihåg gemenskapen och alla roliga grejer. Det finns någon form utav allmän sjävbestraffning i människans natur.
Man föreställer sig ofta att om det och det händer så kommer man inte ha en enda tråkig dag till i ens liv, men sen när man väl köpt båten, gift sig,eller bytt jobb så, ptja, det blir slentrian efter ett tag det med. Vissa saker är luftslott, och andra saker, som man kanske tar för givet är viktigast i världen.
Det är såklart inte fel att eftersträva att ha saker och uppleva grejer eller att förverkliga flickdrömmarna, eller pojkdrömmarna, men många ser nog inte och uppskattar inte det dem har här och nu utan jagar bara nästa grej, för om dem bara får den grejen så kommer de bli lyckliga.
Rosenskimmret försvinner oavsett, Varför är giftemål och förlovning så viktigt, jag är fölovad sedan 7-8 år och för mig betyder inte det nämnvärt. Att det fungerar och är bra i vardagen är tio ggr så viktigt. Det är ju där man är för det mesta.
Men att bli särbehandlad i förhållandet för sitt yrke förstår jag inte känns helt rättvist. Antingen accepterar man eller också inte, men i vissa fall kanske man behöver lite tid, vad vet jag. Min tjej jobbar på hemköp
Nåväl, det kan alltid bli bättre, men definitivt alltid bra mycket sämre, ta bara tjejen i den här roliga historien:
A young woman with no arms and no legs lie on a beach. A young handsome man walks by and she calls out to him.
- Mister, please help me. Since I have no arms or legs I have never been fucked.
The man walks over, looks at her with a warm smile, picks her up into his strong arms and with all his power he throws her into the water.
- Now, you’re fucked.
Glad påsk
april 6, 2007 kl 11:37 e m
Hei! Det er bra at du synes din hobby er kul, det er noe politikere (og andre) ikke vil høre på. I Norge ønsker politikerne å innføre samme lov som i Sverige. Jeg håper det ikke blir noe av. Ha en fortsatt fin Påske! Kos!
april 7, 2007 kl 8:43 f m
så bra skrivet!
du fick många av oss att ändra uppfattning en gång – bara genom att finnas
jag har inte lagt någon länk till dig från min blogg, för jag har antagit att den skulle plockas bort
men nu när inte sigge är kvar längre, och det hans grupp representerade, kanske även AB blogg kan lyfta blicken lite
så nu finns du i alla fall där – så får vi se hur det går
april 7, 2007 kl 8:49 f m
jag tog mig också friheten att lägga ut ett citat från detta inlägg
hoppas det är ok – säg till annars, så tar jag bort det!
april 7, 2007 kl 9:57 f m
Som jag ser det får var och en ha det sexliv som denne själv och den involverade, vuxne, tycker sig vilja och/eller behöva.
Problemet, som jag ser det, med prostitution är att man vill likställa det med ett yrke, som du beskriver betalning av tjänst. Och jag funderar och funderar, men kan inte se att ett utövande av egen drift skulle vara att betrakta som yrke.
Och handlar det inte om den egna sexdriften, så kostar det som du själv skriver en yrkesutövare som får ett huvud och ryggrad av stål, vilket är att betrakta som för hög kostnad av ett yrkesutövande.
Jag förstår att behovet av trygghet inom prostitutionen är stor, men föredrar att arbeta för att det ska vara ett val av sätt att vara sexuellt aktiv. För mig är prostitution en sexuell aktivitet, som finns för att sexdrift kontra tabun finns, och i en förlängning beroende på att bara kvinnor föder barn.. Vilket gjort den luckurativ.
Ett yrke är det inte för att man kräver betalt i mina ögon.
Glad påsk i allafall!
april 7, 2007 kl 3:18 e m
Mycket bra skrivet och insiktsfullt. Sorgligt att den offentliga diskussionen om sex är så torftig som den är. Den skulle må bra av att fler debattörer hade en lika frimodig och moralismbefriad inställning som du.
Tack!
april 7, 2007 kl 3:57 e m
Äsch. Det skulle ju stå ”Sorgligt att den offentliga diskussionen om sex som vara är så torftig som den är…”
april 8, 2007 kl 12:56 e m
Hejsan
Jag har följt din blogg ett tag. Jag tror att jag förstår vad du säger och det är intressant att följa dina resonnemang, tankar och känslor.
Det är svårt att förstå känslor och tankar som man inte kan relatera till själv. Jag hörde Chris Isaak säga i en intervju en gång att det var svårt att säga vad hans texter EGENTLIGEN handlar om, för alla gör ändå sina EGNA tolkningar och läser in det de själva har behov av att höra i texterna.
I somras när jag började läsa din blogg. Kände jag igen min egen process i att acceptera min sexualitet. Att jag inte var en mindre bra, trogen, trovärdig person för att jag haft one-night-historier för att jag är sinnlig, kroppslig och har känslor som kanske stämmer med de som finns i sexspalterna – men inte med dem i flickromantiken.
Jag följde också hur gärna du ville träffa någon och hur knöligt det var med tanke på ditt yrke. Först kände jag med dej. Jag har också alltid sökt kärleken – och den bekräftelse som jag upplevt när jag varit i en tvåsamhet. Den har varit viktig för mig och jag har därför lätt att tro att den är lika viktig för alla andra också – trots att jag förstått att det finns de som är nöjda utan partner och ser sig själva mer som ensamvargar. Jag unnar alla att få uppleva kärlekslyckan för det tycker jag att varje människa är värd.
Min senaste singelperiod varade i 1,5 år efter att ha blivit rejält bränd. Under den tiden nosade jag på en bok som hette ”Sund Kärlek”. I den stod det om den som letade men inte fann, och som fick rådet att se sig själv utifrån en potentiell partners ögon. Vem vill vara tillsammans med mig just nu? Vad har jag själv att ge i en relation? Är jag rolig att leva med? osv
Du kämpar för prostituerades rättigheter och möjligheter. Jag tycker att du gör rätt i det. Ingen skall vara rättslös och det är väl ofta det som är bilden av horan för alla oss som lever långt ifrån (eller i alla fall väldigt blundande för) den delen av samhällslivet som du lever i; utsatt, skyddslös…
Jag vet att du i något tidigare inlägg skrivit om vad du råkat ut för, blivit utnyttjad i att någon brutit det avtal som gjorts er emellan. Jag grät när jag läste det. Jag har nog alltid gråtit när jag läst om människor som blivit utsatta för förnedring och kränkning – och särskilt när den varit kopplad till sexualitet. Det är kanske i detta som jag uppfattar att människan är som mest utlämnad.
Kanske är det också för att jag själv utelämnar mig så totalt i sådana stunder oavsett om det är med en partner eller i ett enstaka möte, som jag har så svårt att tänka mig att inte vara sexuellt trogen. För mig har det där inget med att vara modern att göra. För tio år sedan trodde jag inte att jag kunde vara trogen. Jag trodde att mitt behov av bekräftelse alltid skulle överskugga min lojalitet. Sedan tog jag ställning när jag gifte mig, gick upp 30kg för att inte hamna i svåra frestande situationer. Gick ner igen för att jag trodde att jag kunde bemästra det. Bemästrade det, men blev lämnad.
Jag må vara hur modern och liberal som helst, men att skada någon annan kan inte vara rätt i alla fall. Sedan får ju varje par göra upp vad de räknar som otrohet. Man kan inte kräva att någon skall vilja ha samma regler som man själv har – men man kan å andra sidan heller inte kräva av någon att den skall vara tillsammans med en.
Kräver jag inget av en partner så finns inget åtagande i relationen. Finns inget åtagande i relationen så finns bara nuet. Det kan vara gott med bara nuet ibland, men för mig som är en grubblande typ så vill jag veta att det är fast mark även i nästa steg jag tar.
Egentligen är det ju bara nuet man har i vilket fall. Rent krasst så kan vi ju alla dö när som helst. Men jag behöver illusionen och tron att jag är i hyfsad kontroll över resten av dagen, morgondagen och närmaste veckan. Jag vill göra mycket i livet, men jag tror inte att det blir mer gjort bara för att jag lever som om varje sekund vore den sista – snarare om jag lever som om varje sekund vore värdefull…
Jag hade aldrig kunnat utelämna mig så som du gör i dina möten med andra människor – jag tycker att du är modig.
Samtidigt gör du mig förundrad. Varför väljer du den svåraste vägen? För jag tror att du kan kämpa hur mycket som helst för kärlek och respekt. Och jag kan tycka hur mycket som helst att du är värd att få det. Men att arbeta som prostituerad kan aldrig bli det lättaste sättet att uppnå det. Och i det som jag läst av det som du har skrivit så uppfattar jag att du är en fantastisk, go och intelligent tjej som definitivt VILL uppnå detta. Du har säkert andra mål också – sådana som kanske pengarna du tjänar kan ge dej. Men i det du skriver uppfattar jag att ditt hjärtas högsta mål är just kärlek och respekt.
För min egen del tror jag också att detta med prostitution skrämmer. Lite som tidigare kommentarer varit inne på. Man vill inte förlora den man älskar och man vill inte att den man älskar skall råka ut för något. Jag tror att det är ganska naturligt att vilja skydda sin partner och det finns en rad yrken som man måste ha extra kraft för att bli tillsammans med någon som har. Prostutuerad är ett, polis är kanske ett annat sådant där yrke där det är en hel del risker. Även om man inte vill ÖVERBESKYDDA och även om man vill låta sin partner leva sitt liv, utvecklas och blomma – så tror jag att väldigt många har ett behov av att känna sig hyfsad trygg med ens partners yrkesval och också kanske av att känna att man är överens med sin partners tankar om vart han/hon bäst kan ha utrymme att blomma.
Jag vet inte om du verkligen undrar varför fördomarna finns. Men om jag skall söka en anledning är det nog detta med vad man gör för pengar. Vi säljer alla vår tid till våra arbetsgivare, beroende på yrke så medföljer också hjärta, engagemang, själ, ambition och passion. Även den fysiska förmågan medföljer i den arbetstid som man säljer till sin arbetsgivare. Så sätt är det inte nödvändigtvis en så stor skillnad i att du också säljer dej… men ändå… jag tror att det är att du tänjer gränserna. Att det liksom blir den där leken med vad skulle du vara beredd att göra för X antal kronor. Och du är beredd att göra mest.
Många av oss är nog ganska skenheliga och har lite dubbelmoral att ta till när det passar oss. Sex och intimitet är kanske inte heligare än att många kan tänka sig att se sig om vid sidan om eller att ”få ur det ur systemet” i en snabbis, men offentligt och officiellt så vill nog ändå väldigt många ge sex en alldeles särskild betydelse. En som förknippas med intigritet och ömsesidig lust. För den som står utanför detta med en prostituerads vardag hör inte riktigt pengar och avtal ihop med detta. Jag tror visst att många relationer har ojämna maktförhållanden att allt inte alltid är så ömsesidigt och spontant överallt eller att alla människor är så noga med detta med samtycke. MEN jag VILL tro det, VILL upprätthålla den bilden, hålla den fanan högt på något sätt. Och det är i den idealiserade bilden av verkligheten som prostitution provocerar och utmanar mig. Den är också ett slags hot i stunder då jag känner mig otrygg och kass – det finns andra än mig för min partner, tillgängliga, vackra…
Kanske är det också det där med att man alltid pratar om vad man jobbar med när man träffar nya människor och att de flesta generellt drar alltför långtgående slutsatser utifrån de svar man får. En bibliotekarie läser säkert många böcker och kan mycket, en mäklare kan säkert värdera ditt hus även om du bara berättar hur det ser ut på ungefär, en läkare kan säkert ge en vettig diagnos när det gäller din mosters åkomma redan under förrätten osv osv osv … och en prostituerad kan knulla.
När man presenterar sig själv så vill man ju gärna kunna stå för sina val och känna stolthet. Men vilket val man än gör så kan man aldrig veta att inte det hela urartar med att läkaren inte alls hade en aning om just mosterns sjukdom, mäklarn kanske inte sålt hus just i dina trakter och bibliotekarien (jag är ju en själv en sådan) får skamset sänka blicken för att jag inte alls läst allt det som bordsherren förväntat sig.
Hur är det när man presenterar sig som hora? Är det att direkt inta försvarsställning eller är det helt OK? Jag kan tänka mig att jag liksom de flesta glada hobbyamatörer som träffar ett proffs skulle tycka att det är intressant att språkas och kanske kan man lära sig nått nytt – men kanske också svårt att sätta fingret på vad det är du kan som inte jag kan. Kanske handlar det i samtalet mer om omständigheterna runt omkring och arbetsförhållandena än om själva arbetsuppgiften? Jag tror också att vi alla vill tro att vi är jävligt bra i sängen, så där är det förstås också hotfullt att träffa ett proffs…
Jag hoppas att du inte tar illa upp för dessa rader. De är skrivna med välvilja. Jag önskar dej en glad påsk och allt gott framöver.
maj 15, 2007 kl 10:54 f m
Hej
Jag skulle aldrig kunna köpa sex eftersom jag inte skulle tända överhuvudtaget på att ligga med någon som bara knullade med mig för pengar.
Tanken gör mig kall och ledsen inombords.
Själv situationen är så sorglig. Dessutom skulle jag vid ett sådant möte fundera på vem den människan egentligen är som jag träffat på detta sätt. Det skulle göra mycket ont att möta någon som valt att sälja sex. Mina tankar skulle uppehålla sig kring vad det är i hennes liv, som gjort att hon valt att ta emot mina pengar för att sedan låta mig ta henne.
Att sälja sex är inte ett vanligt jobb, hade det varit det hade inte behövt föra denna diskussion och denna debatt för att räddfärdiga det du och andra tjejer och era kunder gör
Att sälja och köpa sex är som alla innerst inne vet att ge upp all värdighet. Du och alla andra inklusive de som köper är duktiga på att skapa försvarsmekanismer och argument som inför er själva och omvärlden skall normalisera det hela. Men alla vet i sina hjärtan att bakom finns smärta och sorg och ensamhet. Vad var det i ditt liv som gjort att du antog en så falsk livslösning.
Vågar du berätta ?
Jag önskade att du skulle orka och våga gå tillbaka till den punkten i ditt liv, reda ut det som var och hitta ditt rätt jag igen.
Du skriver bra , men det du skriver om och hur du lever är mycket, mycket sorgligt.
maj 16, 2007 kl 9:20 f m
Till Martin Andersson:
Hej Martin,
Mitt tips är: läs *hela* hennes blogg. Då kommer du även få svar på varför hon valde det liv hon valt och hur hon resonerade!
maj 17, 2007 kl 6:29 e m
Martin jag skulle aldrig köpa en hora och tveksamt om jag skulle gilla att hora heller. Men i ditt resonemang utgår du ju ifrån att all människor fungerar lika. Att alla blir äcklade, förnedrade och tillintetgjorda av samma saker.
Så är det ju inte. Fan, det finns ju människor som självmant hänger upp sig i köttkrokar i taket. Vad är lite fnaskande jämfört med det? ; )
För vissa människor passar prostitution som handen i handsken, andra blir spyfärdiga av blotta tanken. Thats just the way the cookie crumbles..
maj 20, 2007 kl 2:26 f m
Bra skrivet.. faktist.
Flera gånger i din text var jag på väg att kasta mig över kommentarsfunktionen, bara för att i stycket efter få en acceptabel förklaring som gjorde mina tänka inlägg onödiga.
Ta det där med otrohet t.ex, i mina ögon kan inte en hora utöva sitt yrke utan att vara otrogen, men det är som du säger, partnen som bestämmer var gränsen går.
Jag antar att du har svårt att hitta seriösa förhållanden, kan bara utgå från mig själv, och jag skulle aldrig någonsin kunna acceptera det. Känner ingen som skulle kunna det heller, möjligtvis skulle några kunna ha ett ”förhållande”, pg.a sexet. För vem kan sex bättre än en hora?
Men världen är stor.. Olika är vi alla osv.
Hoppas för din skull att du har hittat nån som ser mer än sexet, och hoppas för hans skull att han inte lider inombords, oavsett om det syns på ytan eller ej.
/Jesper
juli 18, 2007 kl 7:29 e m
Har läst din blogg med mycket stort intresse, inte minst eftersom jag själv har varit tillsammans med en eskort.
Med anledning av det här inlägget där du diskuterar otrohet-tjänsteperspektivet i förhållande till Marty måste jag ställa en fråga: hur skulle du känna om Marty gick till en prostituerad? Skulle du kunna vifta bort det inför dig själv med att han bara köper en tjänst, vilken som helst? Skulle det i själva verket inte göra oerhört ont och kännas som ett svek?
september 17, 2007 kl 6:58 f m
Jag är alldeles fascinerad av din blogg:)
Dels diskuterar du intressanta frågor men sen har jag totalt fallit för ditt bildspråk, den helhetsbild du lyckats ge av ditt liv.
Jag har varit väldigt fyrkantig i mitt tänkande kring prostitution tidigare, ditt inlägg känns verkligen som ett viktigt inlägg i debatten.
Jag hoppas att allting går bra för dig!
mvh//Felicia
oktober 6, 2007 kl 8:41 f m
Som svar på din ”fråga” om varför politiker alltid börjar i fel ände:
Det är mer lukrativt med ett förbudssamhälle, och feminismen som råder innom politiken blir alltid (som med alla andra ideal) korumperad av makt och pengar. Femenism blir då mer en reklampelare än en välvilja. Även om besattheten att skapa ”den perfekta kvinnan”, för en rödstrumpa som lyckats ta sig till en inflytelserik possition, är så stor att hon vägrar överge sina ideal, så går fixeringen vid problemet sällan hand i hand med insikten man får av att leva livet där problemen finns. Människor är fortfarande till största delen lättpåverkade flockdjur. När flocken ändras då man kommer upp sig i samhällssystemet så ändras också prioriteten för vad som är viktigt. Att förändra värlen till det ”bättre” för vanliga människor möter för mycket motgång i en grupp med människor som insisterar att åka på tjänsteresor i privatflyg för att upprätthålla gott anseende hos sina vänner och bekanta.
Sen kan vi ”vanliga” människor få gnälla och komma fram till hur bra ideer och ideal som helst. Så länge hjulet snurrar så förändras inget förän det gnisslar för mycket och de kastar till oss lite smörjfett. Det är fortfarande de med pengar och status som sitter på vagnen och styr.
november 2, 2007 kl 12:00 e m
Hej,
jag vill egentligen kommentera på blogginlägget du skrev förra året om trafficking men det fanns ingenstans att kommentera där så jag gör det här i stället, hoppas det är okej… Du skrev att ”De flesta utländska traffickingtjejer i Sverige är sannolikt inte offer i Lilja 4-evers mening utan tjejer som själva tycker de gjort ett frivilligt val att tjäna mångdubbelt mer än vad de gör i sitt hemland på en handling som är högt värdesatt av en viss kundgrupp”, och detta är faktiskt inte sant. När man använder just trafficking innebär det att en person blivit tvingad, hotad eller lurad till att utföra någon form av slavarbete. Så alla tjejer som blir ”sex trafficked” är tvingade eller lurade till det. Skillnaden på dom och vanliga utländska tjejer som säljer sex är att traffickingoffer får inte bestämma alls över det dom gör och dessutom får de inga pengar för sina ”tjänster”. De flesta är unga tjejer som blir lurade om ett bättre liv i västvärlden, tex som bartender eller barnflicka men istället tvingas in i sexslaveri där de hålls inspärrade under miserabla förhållande, precis som Lilja 4-ever. Så, det är det som trafficking betyder…
februari 10, 2008 kl 10:25 e m
Det är märkligt hur omedveten du tycks vara om att du glorifierar sexförsäljning, trots att du skriver att det krävs mycket av kvinnorna som vill bli prostituerade och att dessa sägs förvarnas.
(undrar om förvarningarna även gäller de, som fallit offer för trafficking, hmm…tveksamt).
Med glorifiering menar jag att du framställer dig själv som en helt vanlig kvinna, som har känslor, liksom alla andra kvinnor.
Du är inte ”dysfunktionell” och anser inte att sexarbete innebär att vara otrogen mot sin partner.
Därtill väljer du enbart partners som accepterar ditt ”yrkesval”. Det känns mellan raderna, som om du är en rätt krävande ”partner”, rent privat.
Om jag vore din pojkvän, skulle jag ALDRIG ha accepterat att horeri inte är otrohet.
Om något är självbedrägeri, så är det väl just ett sådant påstående!
Spelar det någon roll om man är otrogen privat eller ”i jobbet”?
Man kan jämföra det med om en flickvän/sambo/hustru skulle vara otrogen på en konferensresa. Vore det då ok, därför att det skedde ”på jobbet”?
Alla dessa påpekanden om din egen förträfflighet syftar så upenbart till att övertyga dig själv om att det verkligen stämmer och att stärka din egen självkänsla och inget annat.
För mig är det åtminstone uppenbart.
Emellertid:
att vara prostituerad, d.v.s. att frivilligt sälja sin kropp och leva med ”horstigma” etc måste sägas vara ett MYCKET MÄRKLIGT val av en intelligent individ.
Att frivilligt vilja bära ”den tunga manteln”, som du tydligen kände av redan då du var yngre, varför vill en förment sund och lycklig individ DET?.
Du känner att ditt ”värv” är viktigt. VARFÖR?
Du är antagligen lika viktig, som en taxiförare eller sophämtare, som enkelt kan ersättas av någon annan (stackars förnedrad invandrare).
Visst, det sägs att ”it’s a dirty job but somebody’s got to do it”.
Frågan är likafullt: varför just du och hur kan man söka sig till sådana jobb frivilligt och hävda deras ypperlighet?
Du vill undvika ord som ”hora” och ”prostituerad” och säger dig ha en hög moral. Ja men så lev upp till din höga moral då!
Vem tvingar dig att välja en negativ livsbana?
februari 10, 2008 kl 10:48 e m
Tillägg:
det som verkligen gör mig förbannad, när jag tänker på prostituerade som försvarar det de gör är att de förstör för ALLA kvinnor, genom sitt sätt att leva!!!
Du bloggar och andra prostituerade bidrar direkt till att vissa män ser ALLA kvinnor som lovliga byten, som alltid är villiga till sex!
Det framstår för mig som alldeles uppenbart.
Detta enda argument anser jag tala emot prostitutionen som helhet och att den därför bör utrotas.
Du/ni bidrar direkt till att vissa män tappar respekten för kvinnors privatliv och tror att kvinnor kan köpas.
För, handen på hjärtat: det går ju inte alltid att SE vilken kvinna som är prostituerad och vilken som inte är det. Därför faller det sig naturligt att blotta vetskapen om att prostitution existerar skapar en tanke i bakhuvudet hos män att ”kvinnor kan köpas”.
Djupt olyckligt i såfall!
En kvinna som kan köpas, kommer ALDRIG att vinna respekt av någon, utöver en och annan kund. Det ligger i sakens natur.
Vidare bidrar du/ni, i förlängningen, till att våldtäkter begås, såväl överfallsvåldtäkter som våldtäkter i hemmen.
Jag anser att sådana som du/ni, som propagerar för prostitution, är rent ondskefulla, alternativt naiva människor, som förstör SÅ mycket för alla kvinnor, i alla länder.
Ni skapar, genom ert ”värv” den efterfrågan som i förlängningen leder till trafficking.
Ni, om några, har makten att förändra mäns beteende, genom att minska utbudet på sexförsäljare.
ENKELT!
Omogna och fångna är ni, i er förvrängda ”prinsessedröm”, där ni tycks tro att ju fler män ni tillfredsställer, desto närmare kommer ni ”nirvana” eller er bild av hur en ”bra kvinna” ska vara, m.a.o. tvärtemot den traditionella kvinnobilden, som ju förvisso må vara fel och ”mossig” den med.
Dock ljusår bättre och mer respektfull än er bild av kvinnan.
Du/ni har dock bytt ut den traditionella kvinnobilden mot ett groteskt och förvridet kvinnoideal, där horan är hjältinnan.
Märkligt hur man ens kan få för sig att argumentera för ett sådant.
Om en människa ser någonting romantiskt med att göra vad som helst för pengar, sakna sunda skamkänslor (vilket kan finnas) och värdighet, ja då har hon ett problem, rent mentalt.
Vad sedan problemet består i kan jag inte svara på men orsakerna finns förmodligen att hämta i barndomen, övergrepp e.dyl.
Prostitution kan jämföras med fotbollsvåld eller maffiaverksamhet i t.ex. New York, där den senare nyligen (i samband med gripanden av medlemmar i ”Gambiano”-familjen) beskrevs som ett OGRÄS, som är svårt att bekämpa.
Likafullt är det ett ogräs, som saknar utrymme för respekt i en välskött trädgård.
Kanske måste prostitution finnas men förtjänar absolut ingen respekt, lika lite som ogräset gör det.
februari 10, 2008 kl 11:04 e m
del III:
F.ö. fattar jag ”nada” av det du skriver nedan:
”
En gång trodde jag att jag skulle kunna få alla drömmar uppfyllda- numera tvekar jag var och varannan dag trots ett på det stora hela lyckligt förhållande. Kanske ingen man förmår att ge villkorslöst? Kanske tror jag för mycket om livet…och har för lite verklighetsförankring.
”
Anser du att DU ger villkorslöst till din man (vilken av dem?), när du har sex med andra kanske flera andra varje dag?
Har du tänkt på HANS drömmar (t.ex. om en normal flickvän, som ger sig åt honom och har sunda värderingar?).
Du anser tydligen inte att sex är något som ska vara unikt för en kärleksrelation och det är kanske just DET, som jag omöjligt kan förstå.
Du tycks oförmögen att se kopplingen mellan sex och kärleksliv.
Hur f-n kan man sälja sex till främlingar/stammisar och sedan komma hem till sin ”pojkvän” och låtsas som att man:
a.) är trogen och
b.) man älskar denne toffelhjälte
och därtill:
c.) kräva att han ska ”ge villkorslöst”
?!
Snacka om att förvänta sig det omöjliga.
Din stackars försmådde toffelhjälte till pojkvän är väl inte mer än människa!
TIPS, från en som har känslor PÅ RIKTIGT:
* Om du påstår dig älska din pojkvän, en pojkvän som tydligen inte heller delar din syn på ”otrohet”:
SLUTA då omedelbart upp med att sälja sex till andra män och reservera det för honom!!!
Tänk att man ens ska behöva skriva något sådant självklart…
och sedan undrar du varför dina privata relationer går åt h-lv-te…
Den självinsikten, den självinsikten…det må jag säga.
F.ö: har du hört talas om projektion, d.v.s. att du projicerar din egen oförmåga att binda dig till EN man på din pojkvän och att han inte kan ”ge”?
Så är fallet.
Det som du tror är dina ”kunder” står i själv verket för så mycket mer för dig.
Att vara med dina kunder måste utgöra en sorts protest från din sida, mot att inordna sig i det ”normala” livet med EN man, det som du måtte sky så förfärligt mycket.
februari 11, 2008 kl 1:38 e m
Du er full av drittprat Bur-q-ua12.
februari 12, 2008 kl 6:36 e m
Först av allt vill jag be dig Bur-q-ua12 att sluta döma människor utifrån din egen uppfattning. Självklart får var och en bilda sig sin egen uppfattning om vad som känns rätt och fel, men att döma människor på det sätt du gör i dina inlägg är trångsynt och hemskt sorgligt.
Jag är ingen psykolog, men jag gissar – utifrån hatet som går att läsa mellan raderna i dina inlägg – att du mår ganska dåligt. Jag hoppas att du på något sätt kan få börja må bättre. Jag förstår dig på ett sätt, men tycker det är beklämmande att du så hårt delar in människor i kategorier. Vi är alla olika. Vi har alla olika behov. VEM ska döma vad som är rätt eller fel i denna världen? Du?
Till ”Mitt liv som hora”
Ett hett ämne du skriver om. Hor, escortservice. Har nog alltid funnits, i alla världsdelar bland alla folkslag och bland alla religioner. Man har bara kallat det vid olika namn.
Jag beundrar din öppenhet, samtidigt som jag har blandade känslor inför ditt yrkesval. Jag tycker dock inte att jag – eller någon annan heller för den delen – har någon rätt att döma dig eller det du gör. Stå stark i dig själv. Tro på din övertygelse. Jag är säker på att det finns många människor i världen som gärna skulle vilja prova yrket som du valt. Som jag nämnde till Bur-q-ua12, vi är alla olika och vi måste få vara olika. Om vi alla var stöpta i samma form, så skulle världen vara mycket trist. Sedan kan man alltid debattera omkring vad som är ”rätt” och ”fel”.
Oavsett vad jag känner och tycker om ditt yrkesval, så önskar jag dig lycka till och jag hoppas verkligen att du skriver din bok!
Hälsningar ARCTICA
februari 12, 2008 kl 9:48 e m
ARCTICA: Selv om jeg tror vi har forskjellig syn på prostitusjon, jeg er definitivt tilhenger av det, så synes jeg din kommentar var veldig bra
februari 13, 2008 kl 9:32 f m
Visst du kanske kan skriva en blogg och du kanske är skit smart, men nånting är ju garanterat inte som det ska.
om folk kommer börja se prostitution som ”normalt” vad mer kommer man då börja anse som normalt? Hur mycket ska vi tänja på gränserna? Vad är det egentligen för samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i ?
mars 12, 2008 kl 7:53 e m
Jag reagerar på de inlägg som ger uttryck för att horor skulle vara bra på sex. Det säger något om den kultur vi lever i, att sex är något man presterar. För mig är sex inte ngt man är bra eller dålig på. Och det tror jag inte man kan förstå fullt ut förrän man haft det själv: det är en sak som utveckas mellan två personer, ett slags språk. Den statiska bild av sex som blogg författaren ger är miltals från en sexualitet som är sprungen ur en persons själv och som mognat tillsammans med en särskild annan.
mars 12, 2008 kl 7:56 e m
Jag reagerar på de inlägg som ger uttryck för att horor skulle vara bra på sex. Det säger något om den kultur vi lever i, att sex är något man presterar. För mig är sex inte ngt man är bra eller dålig på. Och det tror jag inte man kan förstå fullt ut förrän man haft det själv: det är en sak som utveckas mellan två personer, ett slags språk. Den statiska bild av sex som blogg författaren ger är miltals från en sexualitet som är sprungen ur en persons själv och som mognat tillsammans med en särskild annan.
april 4, 2008 kl 11:16 f m
ungdomar.se/blogg.php?user_id=63418&blogg_id=54856comment_199205
juli 13, 2008 kl 10:16 e m
jag är själv prostituerad, hora, escort – you name it!
Blir lite upprörd av alla inlägg här.
Den här tjejen beskriver ju bara hur hon vill leva och vad hon mår bra av (har bara läst detta inlägget dock och inte hela hennes blogg).
Oj vad alla blir upprörda! hm.
Ok, mitt liv som hora då.. jag kan berätta.
Jag trivs bra! Herregud jag får komplimanger, blir behandlad som en prinsessa, slipper smutstvätt, disk, skitiga golv, ingen mat i kylskåpet, en irriterad partner.. alltså det är rena himmelriket att få åka hemifrån, uppfixad och supersnygg ala 3 miljoner och få träffa en trevlig man som är fräsch, luktar gott (nyduschad),bli bjuden på drinkar, middagar på lyxhotell (själv skulle jag aldrig betala 4000 kr för en middag på operakällaren el annat ställe), fler komplimanger, trevliga samtalsämnen, en person som verkligen, verkligen gör sitt bästa för att framstå som så trevlig som möjligt i mina ögon (vi ses ju en timme, en kväll så folk vill verkligen prestera)…
oki, sen har vi sexbiten. en kuk är alltid en kuk och om den sen sitter på den älskade fästmannen eller jan- åke 53 år kanske inte spelar så väldans stor roll? variation är rätt nice med.
bakifrån är den ungefär samma fast det kan man INTE säga till den älskade fästmannen …
(privat föredrar jag kvinnor mestadels)
jag gillar sex – har alltid gjort – ok jag får inte orgasmer med mina kunder och ärligt, de flesta är rätt dåliga älskare + att man ofta inte känt dem tillräckligt länge för att kunna slappna av men visst sjutton bli jag upphetsad. rent mentalt är jag upphetsad!! jag är väldigt service inriktad och försöker alltid få kunden att njuta så mycket som möjligt. jag är inte tjejen han plockar upp i baren nämligen som bara kan ligga på rygg utan jag är flera tusenkronors tjejen så visst f- knullar jag så det ryker hehe.. nä men skämt åsido, jag tränar och jag gillar sex – det är också en fysisk handling och jag skulle må såå mycket sämre av att torka skit på gamla tanter på ett ålderdomshem än att suga av en kille (vilket är nice)…
jag har haft andra jobb med och jag lovar , jag har kännt mig så förbannat prostituerad då.
får inte det minsta uppskattning, taskig lön och.. ja.. alla som kanske inte har en extrem hög utbildning kanske förstår vad jag menar (servitriser, kassabiträde,undersköterska etc )
…..man sliter som ett djur och man vet man är duktig men ingen ser det.
all uppskattning även om den är sann eller inte såå sann (som att jag är världens vackraste kvinna etc) är underbar att höra!!!
ibland får jag orgasmer med men det det beror på hur mycket sex jag haft innan privat och i jobb etc… har jag t.ex. haft sex med min flickvän i timmar dagen innan kanske jag inte kommer. oki?:)
i vilket fall, jag får pengar för att göra sånt som andra gör gratis (och sex kan vara rätt slitsamt oh man är inte alltid på humör men hur många säger nej fast de kanske bara känner för det 70% och skulle vilja sova egentligen)…
jag får masa pengar, kommer hem, haft en härlig kväll..herregud, vad kan jag mera önska?
ok,de negativa delarna då..
1, relationer . kan vara komplicerat men jag har haft massor av bra partners som älskat mig för den jag är.. jobbet har vart det minsta problemet.det största har vart min obotliga nyfikenhet på andra kroppar och vackra människor… japp jag e inte monogam!
2, att berätta för andra vad man pysslar med… jobbigt.. men jag blir så imponerad – de flesta har otroligt livsbejakande syn och det inkluderar ÄVEN mina relationers föräldrar etc…
3, skatt – ok är man gift med en rik man så slipper man bli sköntaxerad men annars är det inte helt kul att veta att skattemyndigheten kan göra en sköntaxering på en – åratal efter…. det är en orosfaktor och gör även att man kan komma i beroendeställning till andra.
4, att smyga ut och in från sin lgh i high – heels, klänningar o allmänt partyklädd dag som natt… herregud , festar människan jämnt o ständigt?
(spec om man bor i de ”finare kvateren” o kommer i uppseendeväckande lackstövlar)
5, promotion, lansering.. inte helt lätt o hitta folk till hemsidor, advertising,banner – exchange etc
I need help!! Finns det någon som är bra på sånt så ska jag fixa en mail som ni kan skriva på.. kommer under i ett annat inlägg…
inga rötägg tack, haft nog med sådana!!
6,lokaler möjligtvis.. jag gillar inte att passera receptionen på lyxhotellen…
kan nog komma på fler saker men inte just nu.
jag skulle GÄRNA jobba med detta livet ut. ser det som ett underbart jobb och jag känner mig priviligerad som får jobba med något som jag trivs med till skillnad från många andra!!
Det jag oroar mig mest för är ofta att jag inte ska vara tillräckligt snygg etc.. jag börjar bli äldre, rynkor o sånt o det är inte kul.. helst skulle jag vilja ha ett bordell på nätet men då kan jag troligen inte bo kvar i sverige samt jag behöver folk för hemsidor, lansering etc (var hittar jag det?)… skulle gärna flytta och har vackra flickvänner jorden runt så det ska inte bli några problem… i would love it!:)
ja det var lite från en tragisk horas tankar.
jag har inte blivit utsatt för incest eller tar droger eller dricker för mycket och jag tränar, äter sunt och har nog bättre blodvärden samt empati än de flesta. fler orgasmer får jag med och jag har tom märkt mitt privata sexliv fungerar bättre med lite nyinslag då o då. jag jobbar dock inte non stop men skulle gärna vilja men har för dålig lansering, ingen lokal etc… kör hotellen.
ju mer sex man har desto mer vill man ha och jag är bra och jag älskar det! hmmm..
någon som vill argumentera o säga jag är en djupt olycklig kvinna som inte förstår mitt eget bästa?
kan säga att ang partners – jag har lätt o bli älskad och jag är uppenbarligen en härlig människa att vara med och har aldrig lidit nöd på folk som älskat mig – tvärtom , blivit för mycket av den varan tom.. och snygga har de varit hehe och j-v bra människor! Inga losers!
Jag har ÄVEN gått på den berömda malmskillnadsgatan – ska ju inte beskriva mig som lyxescorternas lyxescort här enbart -
ja jag gillade det alldeles förfärligt mycket. jag är en äventyrare! jag tycker det är spännande/var spännande och jag tycker det är såå trist den inte finns kvar… jag hade jättekul där när jag tävlade med mina väninnor om hur mycket pengar vi kunde göra på kortas tid..
ok, vad har jag gjort för pengarna då? jag har levt livet, spenderat men även sparat, rest massa, good mat, kläder,flickvänner, festat, shoppat.. jag har haft skitkul!
nu sitter jag på en bostadsrätt för 4.6 mille.. rätt shysst? ok 1/2 e lån men ändå…
kunde vart värre. parkbänken nästa lixom.
kunde sparat lite mera iof men jag har levt loppan också… jaja, dumt o vara efterklok men kunde spart lite mera faktiskt…
Sååå.. nästa?:)
maj 16, 2009 kl 10:14 f m
Hejsan, jag tycker att du klankar ner väldigt mycket på det svenska bidrags systemet och välfärdssystemet, självklart skulle staten vilja hjälpa alla men, var skulle då alla pengarna komma ifrån? Det blir ju inte bättre av att en hel drös med tjänster och varor säljs svart(prostutition, bostäder, knark, städerskor whatever(jag jämnför inte prostitution med knark utan bara har de som exempel på varor på svarta marknaden)) för då får de inte in några pengar (skatt). Jag tror att många tjejer väljer att sälja sig på grund av att de antigen vill ha pengar eller igenkännelse, uppmärksamhet, och det tycker jag är fel, det finns andra sätt att tjäna pengar på(sälja tidningar, klippa gräsmattor osv) och uppmärksamhet kan man få på så många olika sätt, och att ha sex med många människor(med eller utan betalaning) tycker jag känns dummt.
Vissa människor tycker att denna livvstil passar dem, men igentligen tycker jag att det är ungefär som att köpa sig en vän för en kväll, jag tycker skulle aldrig hålla på med ngt sådant, men jag respecterar att andra gör det, men jag förstår inte hur ni berättar för era vänner, familj(eller ni kanske inte gör det och i sånna fall vad säger ni? hur är det att leva med den lögnen?) och blir ni aldrig rädda, för att dessa människor ska bli våldsamma, det har ju funnits åtaliga människor som har gett sig ut på personliga korståg emot just denna ”arbetsgrupp”(jack the ripper… fast han var bara intresserad av anatomi iofs.).
Hur som haver så vill jag bara säga att jag inte är FÖR prostitution, för att så många människor mår dåligt av den verksamheten men det är väl helt okej för de som passar som prostituerad, det finns ju människor som passar som städare, langare och svartarbetare också. därför tror jag inte att jag igentligen är helt EMOT prostitution, och denna blogg har faktiskt öppnat mina ögon lite, angående just detta med prostitution, jag tycker fortfarande att det är lite att sälja sin själ, men kanske inte…
Ha ett bra liv allihopa gör inget ni ångrar, för det är ovärt i längden
MVH/ Mojje
augusti 4, 2009 kl 10:42 e m
Och jag vill som vanligt bara påminna alla om att det är en markant skillnad mellan ”prostitution” och ”trafficking” – med anledning av alla kommentarer som handlar om lidande människor.
augusti 7, 2009 kl 7:14 e m
Bur-q-ua12 verkar rätt upprörd men har en del bra poänger. Alltså för vem är det bra att du horar? Sexmissbrukare, män som tar det som en flykt i stället för att lösa sina relationsproblem? Alltså är det bra för barnen vars föräldrars förhållande du knullat sönder? För vad? För en skattefri peng?
Har själv levt i kappsäck för att farsan gick till horor i stället för att satsa på morsan. Horor är ju mycket enklare, inga krav på egen orgasm, dom gnäller inte över smutsiga kalsonger på golvet osv osv Med en hora behöver man inte ta något ansvar.
Många har ju även gemensam ekonomi så i princip är det även fruns pengar du får för att förstöra för henne.